Först lite om syftet som det beskrivs i Michael Halls programblad (i utdrag och fri översättning):

 

Class 5 Olympic Gamesat Michael Hall

Vid elva års ålder (klass 5 i England) har barnen åldern inne och är fysiskt kapabla just innan de blivit tonåringar att delta i de Olympiska spelen vid Michael Hall. Balansen mellan det lätta i barndomen och en växande fysisk förmåga speglas i läroplanen genom att exempelvis studera grekisk kultur, vilket också är integrerat i fysiska aktiviteter.

I de traditionella Olympiska spelen har de fem huvudgrenarna löpning, hopp, förenklad brottning, diskus och spjut en central plats. Dessa grenar övas under femte läsåret för att sedan kulminera vid Olympic Games vid Michael Hall, under 2010 för 21 gången. Spelen har vuxit i omfång under åren och har nu 26 skolor som deltar, de flesta från Storbritannien och med gästande klasser från Tyskland, Polen och Sverige. 392 elever har anmälts till spelen 2010.

    Idén är att all konventionell tävling tagits bort genom att tidtagning eller mätning inte sker. Barnen tränar, leker och campar tillsammans under två dygn och deltar sedan i spelen under den tredje dagen. Alla deltar med full kraft utan traditionell mätning av resultat på lika villkor.  

Varje barn får medalj för de kvaliteter de uppvisat under de tre dagarna. Uppmärksamheten är tänkt att stärka dem på olika sätt. Hela evenemanget ger också  en rik erfarenhet för barnen och hjälper dem inför större fysiska utmaningar i framtiden.

 

Resan

Det svenska sommarlovet inträffar tidigt i förhållande till andra europeiska länders lov. Likafullt hade 15 av klassens 23 elever valt att resa med. Klassföreståndaren Karin Canestedt och fyra föräldrar deltog också. En av dessa var Helena som tillsammans med sonen Henrik rest i förväg för att förbereda och arrangera inför gruppens ankomst. Genom kontakter hade Helena ordnat det så att en engelsk scoutkår hyrt ut och rest en hel liten tältby åt oss. Förutom elev- och ledartält fanns ett större tält för samvaro och måltider, ett kökstält och ett par toalettält. Ett utomordentligt arrangemang skulle det visa sig.

   Samlingen på Skavsta flygplats var inte odramatisk. Flera föräldrar hade egna uppfattningar om såväl samlingstid som avresetid. Lyckligtvis lyckades hela gruppen genom rådigt ingripande och snabba kommunikationsinsatser stå på plats vid gaten utan att falla för Ryanairs hårda regelverk. En kniv i ett handbagage väckte nog mer munterhet än skräck p g a av den unga innehavarinnan och hennes förvånade och smittande leende. Vädret var strålande när planet lyfte.

   Efter att ha landat på Gatwick och provat på uppgiften att hålla gruppen samlad under ett par hundra meters vandring kunde vi alla glädjas över Henrik som med svensk flagga tillsammans med Helena slussade oss genom ytterligare irrgångar till väntande minibussar. Resan var inte lång. Efter drygt 20 minuter passerade vi det lilla samhället Forest Row och anlände till Michael Hall strax därefter. Skolan bestod av såväl nybyggda lokaler som av en slottsliknade byggnad.

 

Framme i lägret

Vi visades snart nog upp till en större hage där tält var resta. En grupp hade kommit före oss. Kvällsmackor serverades medan mörkret föll och nattfukten spred sig efter en varm dag. Helena blåste tapto på flöjt. Möjligen var signalen för svag. Nattron hade svårt att infinna sig. Den stora anstormningen skulle komma nästa dag, gruppens förväntningar var svåra att utläsa, men det var mycket som tydligtvis måste avhandlas i tältens mörker.

 

Onsdag

Dagen började redan klockan 2 och 4 då olika ledare fann skäl att lysa tystnad för tjugotredje och tjugofjärde gången. Turligt nog var det pålyst sovmorgon till klockan åtta eller nio enligt vår svenska klocka som säkert fortfarande verkade i kroppen. Frukost och förmiddag passerade i ett behagfullt tempo.

   Genom goda kontakter och lite tur fick vi skolan visad för oss före alla engelska deltagare anlände. Martin Baker som fungerar som primus motor för arrangemanget lyckades få in oss trots pressat schema. Teatern eller konsertsalen med över 400 platser var imponerande inte bara p g a av storleken utan mera för skönheten. Så kom vi till gymnastiksalen med ett enastående ekgolv som försetts med linjer och markeringar för alla möjliga och omöjliga bollspel. Denna sal skulle göra varje svensk grund- eller gymnasierektor vit av avund.

På eftermiddagen gick vi ner till Forest Row. Gruppen noterade ett par saker: Engelska kyrkogårdar har en mer spöklik karaktär än svenska med sina gravstenar som till rätt stor del ligger spridda (lyckligtvis var vi där dagtid). Fish and chips på engelskt vis smakar bra i de flesta svenska munnar. En och samma affär kan sälja samma ficklampsmodell för helt olika priser inom loppet av 30 minuter. Högsta noteringen var 120% högre än den lägsta. (Helena lyckades genom vältalighet hämta ut en extra lampa som     kompensation utan att erlägga en enda penny).

   Det kan vara helt omöjligt att samla en svensk skolklass till ett bestämt klockslag även när inte de egna föräldrarna är med och bidrar med sin uppfattning om tidpunkten för samling. Trots viss trötthet efter vandringen hem noterade alla att fälten och kullarna fyllts med nyresta tält. Efter viss kontakt med ungdomar från andra skolor, viss språklig träning, kvällsmat och påbjuden tandborstning avslutades dagen med att de flesta mer eller mindre svimmade i säng. Morgondagens träning närmade sig.

 

Torsdag och fredag; träningsdagar

Här följer ett utdrag ur Henrik Morrisons dagbok:

/Dag tre 1/7 torsdag

Vi gick upp och åt frukost. När allt var klart gick vi ner till tävlingsfältet. Där vi blev indelade i städer. Jag och Lucas var i Elefisis med ca 32 personer till. Vi tränades i stort Marathon på 1 mile, litet Marathon på 400 meter, stafett, Dash (100 meter sprint), höjdhopp, längdhopp, diskus och spjut. Vi hade en rast där vi fick ett litet mellanmål, för vi hade tränat från ca 7:45 till ca 10:10, sen fortsatte vi övningarna. Efter lunchen lekte vi lekar. Det var kul. Efter det fick vi säga vad vi eventuellt ville göra på tävlingsdan. Jag valde spjut, diskus och stafett. Sedan hade vi bara ledig tid hela eftermiddagen och kvällen.

Dag fyra 2/7 fredag

Idag var det inte särskilt stor skillnad från igår mer än att det var en annan ordning på grenarna och att vi lekte en annan lek./

 

Lördag; tävlingsdagen

Klassen var uppdelad så att eleverna ingick två och två i grekiska städer. Redan på träningarna hade åldersskillnaden märkts. De engelska femmorna var ett eller två år yngre än våra 5 - 6:or. Det hade blivit tydligt i steglängden flickorna emellan. Under träningarna hade vissa ledare uppfattats som lite hårda eller kärva. Bilden av en av dessa, ledaren i brottning, förbyttes snart till humoristisk och varm person. Den engelska undertonen hos ett par andra ledare var inte lika lätt att uppfatta. Några var som klippta ur engelska ungdomsböcker skrivna för femtio till sextio år sedan.

   Så ställde så alla elever upp på ett närliggande fält medan anhöriga och andra tillresta stod och väntade vid tävlingsarenan. Så började ett långsamt rytmiskt trummande och medan deltagarna tågade in, alla iförda grekiska togor. Varje stad bar sin fana och i täten för varje grupp bärs en fackla som just tänts av tidigare spels fackelbärare. Dessa eldar tände sedan den gemensamma elden som brann under hela spelen.

Tävlingarna som inte korade några enskilda vinnare, utan lyfte fram alla, var en fest. En fest för ögat och för själen. När alla enskilda insatser i de grenar som var och en utsetts till var till ända fick var och en medalj. En medalj i pressad lera. När den delades ut fick varje deltagare också ett positivt individuellt omdöme som formulerats av de ledare (Archons) som representerade varje grekisk stad och som följt eleverna runt på de olika sportgrenarna. Vi var flera vuxna som gladdes och värmdes över vad som sades och ceremonin i dess helhet. Med alla tillresta måste det ha funnits omkring 1 500 personer på  fälten. En fantastisk scen och manifestation.

   Efter avslutade spel packade de flesta deltagande skolor och lämnade Michael Hall. Kvar blev vi som hade lite längre resor hem. Ett svalkande vattenkrig med literstora vattenflaskor blev lite av en kontrast till de disciplinerade engelska övningarna i den starka solen. Framemot kvällen sökte den polska skolan kontakt. En liten grupp elever med en dynamisk ledare försökte inspirera till bollekar och spel. Efter någon timmas spel hade de flesta eleverna tröttnat eftersom regelverken var synnerligen oklara nationerna emellan. Ingen kommer dock att glömma den kraftfulla kvinnliga lärarens intensitet i att få oss igång.

Kvällen avslutades med lägerbål och fantastisk latinsk stämsång  av de polska eleverna.

 

Söndag; Hemresa

Efter frukost och tömning av tälten kom snart de engelska scouterna och rev våra tält, packade all utrustning och for iväg. Vårt lilla läger och vår hemvist under våra olympiska dagar var utplånade. Det återstod ett par timmar tills minibussarna skulle transportera oss åter till Gatwick. Var det något vi hade missat för att vara i England? Genom klokt ledarskap och tidig bokning fanns nu plats på den lokala puben för en fantastisk söndagslunch. Det vi missat att äta tidigare under veckan volym och smakmässigt kunde vi nu ta igen. Vi skulle också stå oss hela vägen hem.

   Förutom sedvanligt lång väntan på flygplatsen, viss förvirring kring var vi skulle samlas var det åter dags att passera alla kontroller av vätska, metallföremål och kilogram per väska. Den här gången kunde vi passera utan förhinder. Sedan gick det av bara farten. Även om klockan blev en bra bit över midnatt innan alla var hemma var hemresan mycket smidig.

Ett stort tack till er alla som gjort vår Olympiska Englandsresa möjlig!

 

Gm Hans O.
En av de föräldrar som hade glädjen att få följa med klass 5-6 till Michael Hall.